Vad tyckte du om boken??
This entry was posted on oktober 30, 2009 at 10:42 f m and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
De i utkanten älskande-johanna Nilsson
Vad tyckte du om boken??
Bacillens bokbalja 
oktober 30, 2009 kl. 10:48 f m |
Jag älskade den! Verkligen! Märkliga personskildringar som grep mig. Även olycka kan vara vacker…
Hon beskriver människor helt utan sentimentalitet eller förskönande, det är verkligen ovanligt. Alla personligheterna var så skönt mänskligt dubbelbottnade, både bra och dåliga, både fula och vackra, både starka och svaga.
Jag tyckte om språket, inga krusiduller, rakt på bara.
Slutet var starkt och oväntat, ganska tragiskt, men visst är det lite spännande att själv få göra den sista slutsatsen?
Ingen vanlig bok. Inte en bok vars like man orkar läsa ofta.
oktober 31, 2009 kl. 10:34 f m |
Jag tyckte helt enormt mycket om boken, precis som resten av det Johanna Nilsson har skrivit. Är helt såld på hennes språk och hur träffsäkert hon kan beskriva personer och händelser utan att säga varken för mycket eller för lite.
Jag gillar språket mer än handlingen, eller – hur hon berättar är viktigare än vad som faktiskt berättas. Jag gillar det ovanliga i att hon inte utser bokens hjälte, den alla ska sympatisera med och hålla tummarna för, utan att alla bokens personer hela tiden finns på någon typ av samma nivå. Jag tycker att det i många böcker kan skapas något slags orealistiskt skimmer över en huvudperson samtidigt som resten av bokens personer får stå tillbaka. Det är bra hur hon går ifrån berättarnormen inledning-handling/händelse-lyckligt slut, och istället beskriver verkligheten så som den faktiskt ibland kan vara.
I början av boken fick jag lite känslan av att den beskriver ett antal extrema människor, och att det inte skulle kunna vara en verklighetsskildring just för att det inte verkar möjligt att så många annorlunda (eller vilket ord man nu ska använda) människor strålar samman. Men ju mer man kom in i boken, och precis som du skrev AK, lärde känna hur dubbelbottnade alla var, så tyckte jag att alla fortfarande framstod som annorlunda, men inte med någon vidare betydelse än att det skulle kunna vara synonymt med unika, precis såsom alla människor är.
Bra bok, helt enkelt!
oktober 31, 2009 kl. 4:32 e m |
Bra skrivet Jenny!
Det där med att alla personerna befinner sig på samma ”viktighetsnivå”, det uppskattar jag verkligen!
november 1, 2009 kl. 10:46 f m |
Helt ok bok, men jag gav först upp efter dryga 20 sidor för att jag inte gillade den. Men den blev bättre, men inte superbra. Det är helt enkelt inte min typ av bok, jag vill försvinna och inte känna dåligt samvete, bli arg på samhället eller på människors fördomar då jag läser en bok. Inte som med denna, bli arg för att de gör det där, tänk på att någon ska köpa brödet! Ja jag tänkte faktiskt så, jag blev äcklad och tycker det är ganska komiskt att jag inte bara kan släppa det och tänka, det är bara en bok.
Men hon skrev bra och jag greps av personerna i boken. Mina favoriter var transvestiten och killen som spelade musik och sjöng. Ja, nu är det ju det med namn igen.
Jag tyckte inte att alla befann sig på samma viktighetsnivå, jag tyckte läkaren som trackaserade sitt x, sen blev tillsammans med henne igen men tappade känslorna han trodde han hade fick ett slags straff. Det tycker jag tyder på att han inte var lika viktig som de andra.