Strindbergs Stjärna av Jan Wallentin

Enligt vad jag läst om boken och författaren verkar ju det hela ganska upphausat.

För visst är det lite töntigt med böcker som gör succé redan före de är tryckta? Finns nog en förläggare här som gärna ville spotta fram en ny Da Vinci-kod…

Den har inte fått så himla bra recensioner sedan.

Men jag tycker om den. Den är spännande från första sidan. Språket är väl inte det snyggaste men som sagt, spänningen finns där och ibland är det allt som behövs.

Kanske har du läst den? Vad tyckte du?

Eller så vill du läsa den nu och diskutera den med mig?

När nya krafter är hittade kör vi igen.

Kom med förslag!

Historien om Edgar, eller The story of Edgar Sawtelle av David Wroblewski.

Jag har börjat och den känns annorlunda men lovande.

Jag hoppas att lite fler vill haka på vår bokbalja, passa på nu när vi börjar med en ny bok.

Du har hela november på dig att läsa klart.

Trevlig läsning alla!

Sen tar vi ”Berättelsen om Edgar” av David Wroblewski Den är lite svår att få tag i, ny bok, kö på bibblan. Jag ska beställa den på pocket på engelska.

Kul!

Kom med förslag!

Madelen skrev:

Jag läste Nattfåk först och gillade den skarpt. Det hände något från första stund vilket jag gillar och sen var det lite övernaturligt sammtidigt som allt utspelade sig i ”verkligheten”. Skumtimmen däremot hade jag väldigt svårt för till en början. Jag tyckte det var samma sak en gång till. Åter igen en som gått ner sig och saknade en älskad familjemedlem och åter igen en som inte kan ta tag i sitt liv och leva för de andra levande. Jag vet, det låter hårt men jag menar inte att det inte är jobbigt att förlora någon och heller inte att det är skitenkelt att ta tag i sitt liv, för det tror jag inte att det är. Men det var samma sak tyckte jag och eftersom det var samma författare så reagerade jag på det. Jag gillade dock det faktum att man tydligt kunde läsa sig till genom boken hur hon mådde bättre och bättre. Höll hela tiden tummarna för att hon inte skulle öppna de medtagna vinflaskorna, det började så lovande. Boken blev bra då kvinnan i boken gick in i Veras hus och snokade runt. Sen ramlade det på och man riktigt kände hur man kom närmare och närmare. Slutet var för mig inte uppenbart utan kom lite som en överraskning. Lite besviken blev jag också för jag hoppades på en relation mellan kvinnan (jag kan för mitt liv inte komma på hennes namn) och Lennart. Det faktum att man såg tillbaka lite då och då i mr Kants liv var bra, dock lite för mycket mellan flykten ut ur Sverige och tills han träffade ”Fritjof”.

Elsa skrev:

Madelen, jag håller med om mycket av det du skriver. Naturligtvis är det jättejobbigt att förlora en anhörig, men att gå ner sig så fullständigt som kvinnan i Skumtimmen gjorde hjälper ju varken henne eller hennes familj. Nattfåk tyckte jag var bättre än Skumtimmen, jag tyckte den var mer spännande och upplösningen var mer oväntad.

Nu fortsätter vi diskussionen i kommentarerna. (och jag slänger mig på sängen och vägrar göra nåt annat innan Nattfåk är utläst. )

Jag har inte hunnit läsa färdigt Nattfåk och jag vet att Elsa inte heller är klar…

Vi tar några dar till va?

Så kör vi diskussion här sen.

Madelen, det gör inget att du startade!

Vi läser ”Skumtimmen” och ”Nattfåk” av Johan Theorin.

Böckerna utspelar sig på öland och är nog mest att likna vid kriminalromaner med inslag av drama och skräck.

Den 2 oktober börjar vi diskutera och jämföra.

Alla är så klart välkomna att hoppa på när som helst!